Artister inom Rockabilly kulturen

rockabilly musik
Buddy Holly – En del av Rockabilly kulturen

Buddy Holly föddes 7 september 1936 i Texas. Hans födelse namn var Charles Hardin Holley men kallades alltid för Buddy av sin familj. Han var den yngsta av de tre bröderna i familjen och de va bröderna som lärde honom spela instrument. Buddy visade talang redan i tidig ålder när han vann en talangtävling redan som femåring. Låter han framförde var Have You Ever Gone Sailing. Buddy Holly studerade vid Hutchinson Junior School från 1949 fram till 1952. Under de sista året träffade han Bob Montgomery. De delade samma intresse för musiken och bildade senare en grupp vid namnet “Buddy and Bob”. De sjön duetter på lokala pubar och mycket av deras musik var inspirerad av Bluegrass. 

1955, efter att ha sett Elvis Presley uppträda, började han ta an sig ett mer Rockabilly sound. I slutet av 1955 var de förband åt Elvis Presley och en talangscout fick upp ögonen för gruppen, där nu även Larry Welborn var medlem i. Senare fick bandet ett skivkontrakt hos Decca Records och bildade sitt egna band som gick undet namnet The Crickets. Förutom Buddy Holly själv så återfanns Niki Sullivan, Jerry Allison och Joe Mauldin i gruppen. I början av 1957 meddelade skivbolaget Decca Records att Buddy Holly inte skulle få förlängt kontrakt och bandet började istället spela in vid Pettys studior. Petty hjälpte bandet med marknadsföring och den 19 mars 1957 hade bandet fått en nytt skivkontrakt hos Brunswick Records.

Buddy Holly omkom i en tragisk flygkrasch den 3 februari 1959. I låten American Pie omsjungs olyckan som The day the music died.

Kaká

Den brasilianska fotbolls spelaren Kaká föddes i staden Brasilia 1982. Han kom senare att tillhöra Brasiliens Quarteta Magica tillsammans med Ronaldo, Adriano och Ronaldinho. Till skilland från många brasilianska fotbollsspelare så hade Kaká en trygg uppväxt. Hans far jobbade som väg- och vattenbyggnadsingenjör och när Kaká fyllt sju bestämde sig familjen för att flytta till staden Sau Paulo. Det var i en skolturnering, där Kakás lag gick till final, som man första gången fick upp ögonen för talangen. Sau Paolo FC erbjöd honom en plats i deras fotbollsskola och när han fyllt 17 år hade Kaká gjort succé i både ungdomslagen i klubben och ungdomslaget i landslaget. De europeiska klubbarna fick således upp ögonen för talangen och den turkiska klubben Gaziantepspor inledde förhandlingar med kubben men affären gick aldrig i lås.

Det blev tillslut Milan, som spelar i italienska högsta ligan serie-a, som fick kontraktet med brassen. Till en början var tanken att man skulle låna ut Kaká och tjäna pengar på han, men när han väl fick chansen tog han den och blev senare en spelare i startelvan. 2005, lite drygt två år efter han skrivit kontrakt, var Kaká med att ta laget till en Champions League final. Där mötte man Liverpool i en minnesvärd final där Milan tog ledningen med tre mål mot noll för att sedan förlora på straffar. Kaká och Milan fick revansch 2007 då man återigen mötte Liverpool men denna gång lyckades man vinna matchen med två mål mot ett. 2007 blev Kaká utsedd till världens bästa fotbollsspelare av det internationella fotbollsförbundet.

I mitten av sommaren 2009 bekräftades det att Real Madrid, den spanska storklubben som till vardags spelar i La Liga, hade köpt Kaká. Innan brassen gick till Real Madrid hade han vunnit Champions League, Italienska supercupen, italienska ligan och VM för klubblag tillsammans med Milan. Det blev sammanlagt 193 matcher och 78 mål.

Den spanska klubben hade länge haft ögonen på den talangfulle brassen men det skulle alltså dröja fram till 2009 innan övergången blev klar. Köpesumman blev 65 miljoner euro och är en av de högsta genom tiderna.

Kaká som under flera års tid hade ansetts som en av världens bästa fotbollsspelare fick en ganska tung period i Real Madrid. Han ådrog sig skador de två första säsongerna och hamnade på bänken ett flertal gånger. Efter sin tid i Spanien återvände Kaká för spel i Italien och Milan. Det blev sammanlagt 85 matcher och 23 mål för brassen i Real Madrid.

Kaká gjorde sitt första framträdande i landslaget i en match mot Bolivia 2002. Han fick endast 25 minuters speltid i matchen men den dåvarande tränaren Luiz Felipe Scolari blev så imponerad att han valde att ta med den talangfulle 19-åring. VM 2002 blev en stor framgång för Brasilien och man besegrade tyskarna med två mål mot ett i finalen. Kaká gjorde ett inhopp mot Costa Rica under turneringen men det blev hans enda match i VM 2002. Året som följde var Kaká en av de viktigaste pusselbitarna i det brasilianska fotbolls landslaget. 2006 kom hans första VM mål mot Kroatien och han fick pris för matchens bästa spelare.

Utanför planen har Kaká ofta visat upp sin religiösa sida. Som 12-åring blev han protestant och under Champions League finalen mot Liverpool 2007 hade han en tröja med texten “I belong to Jesus”. Samma tröja hade han också haft på sig när han tillsammans med Milan vann Serie A 2004. Under en landskamp 2005 mot Argentina hade han på sig ett par fotbollsskor med texten “God is Faithful”. Han målgest brukar ofta vara att han pekar upp mot himlen som ett tack till Gud och han har stolt berättat att han var oskuld fram till han gifte sig. Sedan i slutet av 2004 har Kaká tjänstgjort som Ambassador för Hunger United Nation´s World Food Programme.

 

Brottsbekämpare

Att vi människor fascineras av brottsbekämpare kanske inte är några egentliga nyheter. Det är bara att följa vilken typ av filmer som det massproduceras av och vilka som är mest populära. Nästan alla serier och filmer handlar i någon form av brottsbekämpning, oavsett om man valt att följa brottslingarnas syn eller om man valt att följa polisarbetet, så handlar mycket om just brott. Vad som gör att just detta blivit en så omtyckt “genre” inom film finns det självklart inget enkelt svar på. Men det verkar som att vi film tittare vill ha någon form av konflikt som är svart/vit och inte som i vardagen där gränsen mellan ont och gott ibland kan vara ganska luddig. I de allra flesta filmer så får vi följa de goda i deras kamp mot de onda och det är självklart vilka producenterna vill att man ska “hålla” på redan från början. Givetvis finns det undantag där man verkligen lyckats med att få de onda/kriminella att framstå som sympatiska och deras hemska gärningar tonas ner och hela den kriminella världen förskönas. Två serier som verkligen lyckats med detta är “Dexter” och “Sopranos”.

Det verkar som brottsbekämpning är en väldigt tacksam “genre” för filmproducenterna och filmpubliken verkar aldrig riktigt bli mättad på detta. Mycket beror givetvis på att genren är bred och alltifrån Star Wars till Rambo kan klämmas in. Rambo kan väl bara delvis beskrivas som en brottsbekämpare men han slåss mot ondskan och det är alltid svart på vitt vem som är god och vem som är ond. I filmsagan om Star Wars så är just skillnaden på ont och gott väldigt självklar. Har slåss de goda Jediriddarna mot de Imperiet och deras ledare Darth Vader. Det finns ingen som helst tvekan på vilka som är goda och vilka som är onda.

Kriminilare

Det finns en hel uppsjö av bra svenska kriminalare. Allt från Johan Falk till Irene Huss och vissa av dem har blivit självklara inslag på söndagskvällarna. Genren i sig är ganska bred men man kan ofta hitta vissa likheter bland huvudpersonerna. Oftast en äldre man, frånskild och allt för ofta har jobbet som det enda sociala i livet. Dricker gärna och ofta. Tar jobbet på högsta allvar och ger aldrig upp innan ett fall är löst vilket de oftast också blir till slut.

Filmerna om kommissarie Wallander och Martin Beck är gamla hederliga klassiker som gärna bekräftar en stereotyp av en gammal sliten polis.Kollegorna är oftast ett steg efter och alltför ofta får man lösa fallet själv. Gärna med ett actionfyllt inslag på slutet där kommissarien räddar offret och griper gärningsmannen.

Självklart så gäller detta inte alla svenska polisfilmer men de som man kan kalla “långkörare” har ofta en gemensam röd tråd när det kommer till huvudpersonen. Eftersom dessa film-serier har blivit så populära kan man nog fastställa att det är sådana polisfilmer vi gärna ser på bioduken eller hemma i tv-sofforna.

Det finns också många bra fristående filmer som producerat i Sverige. De kanske mest klassiska och kända är filmerna om “Jägarna“. I den första filmen får vi följa Erik Bäckström när han återvänder hem till sitt Norrland för att utreda olovlig jakt på renar. I denna film har man verkligen lyckats göra en realistiskt tolkning av båda polisarbetet och om livet för invånarna i de norra delarna av vårt land. Sista kontraktet med Mikael Persbrandt i huvudrollen är också en intressant filmatisering om polisarbetet. Filmen handlar om dagarna innan mordet på statsminister Olof Palme och även denna film ha lyckats med att på ett realistiskt sätt återberätta om hur mordet kunde gått till och vilken hotbild som fanns mot statsministern under denna tid.